// Daniel
Men efter lite om och men så kom vi iväg, 1,5 timme senare än planerat. Dock var detta inte så sent med tanke på omständigheterna. Vi var i karlstad runt 12 tiden och jag och min syster travade iväg för att shoppa lite skor. Såklart så fanns inte de skorna, som jag hade gått och blivit kär i i inlägget här under, i karlstad. Men efter lite om och men så tog jag ett par smått liknande från Berqvist. Det andra jag hittade var 5 ringar och krokodilskinns imitation att sätta på mina svarta stuprör, kommer nog försöka läga upp bild snart. Jag kollade även in en svart polo från H&M som jag antagligen ska köpa snart också.
Den kommer bli asbra till min nyårsoutfit. När vi sedan kom hem (runt 6 tiden) så hade inte strömmen kommit tillbaka så jag la mig, helt utmattad av bilfärden, i sängen, gosade ihop mig och somnade på en gång. Runt klockan tolv, halv ett på natten så vaknade jag och var jätte pigg. Så jag har alltså varit vaken sen dess, skönt men börjar bli ganska sliten. Dock tror jag att det är bra med tanke på att jag antagligen kommer komma i säng tidigt idag.
// Daniel
Då var man 1000kr rikare och ägare till Håkans live DVD från P&L, underbart. Men hur julen blir återstår att se. Såklart ska något kryp förstöra det med ogrundliga skulder. Just nu så ligger jag och lyssnar på "jag har vart i alla städer" och försöker lugna ner mig. God jävla jul!
Man borde ju fota lite också... men nja, ja känner inget sug faktiskt. Vi får se.
Då ska jag och alla som jag känner,
då menar jag såklart de som kan nått,
bli större än störst.
Det är frisörer, modeller, sömmerskor vi talar om.
För att inte glömma mig, bossen.
Vårt mål är världen med delmålet Paris.
Vi kommer vara snygga.
Vi kommer vara sexiga.
Vi kommer vara helt underbara.
Bakom drapperiet och i limousinen är där
vi befinner oss.
Vid min sida
endast iförd päls och ett par höga klackar
går min lilla musa.
Frida Danielsson
I sin mungipa har hon ALLTID en cigarett.
Den ber jag då och då att få smaka på.
Vi syns inte ofentligt med något annat i munnen.
För vi äter ju aldrig
Det är underbart.
Allt är underbart.
Jag är underbar.
NU KÖR VI!
I love poeple who's got something to work with.
Nu ska jag se om jag kan hjälpa mamma med lite julstök.
Jävla fitt dag.
NU FICK JAG UPP HELA FILMEN... eh... ja.
Ännu en dag full av äventyr.
Jag menar det!
Då har jag även hjälpt mamma att rulla malda kräk.
taxmannen by kent
underbar
Di Leva är grym!
Tee' - The Local Firm - 500kr
Klänning - Burfit - 2500kr
Jag och Ilona på tåget!
<3
När jag kom hem (efter en skön tågresa med härliga Ilona) så väntade det ett litet brev där från min sjukt söta (läs världens snyggaste) vän Linete. Det innehöll tre foton var av ett hon hade skrivit på baksidan på. Kan man ha bättre vänner? Därför vill jag idag hissa alla er som står mig nära, fuck yeah!
Helt underbart! Det finns så mycket man kan säga om det men det får räcka. Jag förstår det inte riktigt. Där, någonstans näst längst fram på vänstersidan sett från publikens ögon, så står jag. Det... det finns inte ord för det. Jag är skakig. Om jag inte får DVD:n i julklapp så blir jag faktiskt besviken.
Här är en liten novell jag nu har skrivit i Svenska A kursen. Temat var "personifieringar" och en "uppgörelse". Vad tycker ni?
Jimmy ställde klumpigt ner fotografiet på nattduksbordet när mannen, även känd som ”Ångest”, plötsligt satt böjd över honom igen. Hans stickande blick borrade sig in i Jimmys ögon och när han försökte stänga dem kändes det som någon höll isär dem med en tång. Det kvittade hur mycket han än vred sig och kröp ihop, blicken var fortfarande där och det verkade nästan som att den blev intensivare ju mer han kämpade emot. Plötsligt ser Jimmy en hand komma närmare och för en sekund släpper allt ont han känner inom sig. Handen smög sakta in genom hans pannben och lade ett stort mörker över hans hornhinna.
Hans känslor, som för en stund hade försvunnit, kom nu rinnandes upp för benen. Det var helt mörkt inte en en endaste ljusglimt kom igenom det tjocka täcket av mörker och hans tankar började bli mer och mer förvirrade. De greps av panik. De flög runt, runt, runt och då och då krockade de in i varandra. De små försvarslösa tankarna som liknade harmonifulla maskrosfrön var helt hjälplösa. De tunna känslospröten som fick tankarna att röra på sig började nu bli så sköra att vissa bröts av när de kraschade in i varandra.
Jimmy kände detta. De avbrutna känslospröten framkallade någon sorts motsatt eufori i hans kropp, men trotts det kunde han inte röra sig. All energi som det harmlösa hjärtat skickade ut till hans kropp for på en gång upp till de panikslagna tankarna som inte längre kunde behärska sig.
Hans händer började skaka som ett tecken på att det var brist på något. Det var hans energi som höll på att ta slut, det fanns ingen kraft kvar i kroppen. Jimmy började slappna av och koncentrera sig på att återfå kontrollen. Detta märkte mannen så han förde in sin hand lite längre igenom Jimmys numera, smått ömmande, pannben. Han kände hur mannen tog tag i något och drog till.
Krampaktigt knöts hans händer ihop och kramade fram en pulserande knytnäve. Jimmy hade ingen energi kvar och han började domna bort. Musklerna spändes lamt och slappnade av allt eftersom, vilket fick delar av kroppen att småskaka som ett tecken på hjälp. Nu orkade inte Jimmy mer, kommentarerna som hade börjat viskas till honom var bara för mycket. Allt det där som han hade hört. Allt det där som hon hade gjort och inte gjort. Han orkade inte besvara frågan som så länge hade åkt runt i hans huvud, varför skulle just han göra det stora misstaget.
Nu var det nog, han skulle gå vidare. Han började fokusera på sina ögon och sakta men säkert revs det svarta täcket, som låg över Jimmys hornhinna, bort bit för bit. Han kunde nu urskilja ett suddigt ansikte som var böjt över honom och med de sista krafterna i hans kropp spärrade han upp ögonen.
Han hörde en smäll och kände en smärta värre än någonting annat. Tankarna hade exploderat och blivit till stoft. Mannen slungades nu kraftigt bakåt upp i taket för att sedan falla ner och som en ande försvinna in i tavlan. Den vacklade till, föll ner i golvet och lämnade ett golv fyllt av glassplitter efter sig. På någon sekund hade det, som hade varit Jimmys största rädsla i flera år, förgjorts.
Han hade klarat det, denna gången hade det inte slutat med att han hade svimmat, denna gången var det inte han som förlorade. Ikväll, ja ikväll var Jimmy sin egen hjälte.
Värdelös bild, blev inte nöjd med någon... Lägger upp den bara för att... för att typ fylla ut. Var i alla fall på syrrans luciatåg förut. De var otroligt söta och ja, ganska duktiga. Jag kommer ihåg hur sjukt pinsamt det var att stå där framme. Eller ja, ganska pinsamt i alla fall. Men jag hade inte en aning om att man lät så förjävligt. Haha, det är ganska kul med killar i målbrottet.
Då har även snön kommit hit. Jag hoppas verkligen den kan ligga kvar en ynka vecka nu ungefär så att vi får en vit jul.
Jag älskar anden...
"POCAHONTAS!"
Samhällskunskap A
Textkommunikation A
we're not living in america
pride (in the name of love)
Nu blir det att åka in till Karlstad. Jag och Totte fick en impuls och ska ha dögdejt. Vi ska kolla på bio för våra nyvunna biljetter. Det blir 2012. Hoppas den är bra, hejdå.
Just nu är jag bara trött på allt. Jag vill ha något nytt. Jag vill ha Peace and Love, sommar och lugn. Jag vill ha dig. Jag vill ha och ha och ha. Men mina ögonlock bara faller. Haha, nu måste jag bli pepp.
// Daniel
Då var man hemkommen från en mycket härlig dag i det ännu härligare Göteborg. Vi var ju som sagt där med klassen (och även media ettorna) på en studieresa. Det som låg på vårt schema var först en rundtur och lite aktiviteter på GP och sedan en Guidad visnin på Universeum.
GP var faktiskt riktigt givande. Jag var till att börja med riktigt skeptisk till det men det visade sig var jätte intressant. Man kan ju aldrig lära sig för mycket. Vi fick även, för ovanligheternas skull en liten extra rundtur på huvudredaktionen, om jag inte har helt fel. Och jag blev helt kär i det kontoret. Det var så underbart intimt och nära samtidigt som det var den mest underbar utsikten över Göteborg. Jag och Angelica fälde nästan en tår då vi fick enorma nostalgikickar, riktigt härigt var det.
Dock var väll dagens höjdpunkt spelet vi fick spela. Det var samtidigt en tävling och gick ut på att man i sitt lag (man var två och två) skulle sätta ihop det bästa GP-omslaget. Det var riktigt kul men också riktigt stressande då vi inte hade så lång tid på oss.
Och vinnarlaget blev jag och Totte. Vinsten bestod av en biobiljett plus en liten "goodiebag" med lite allt möjligt krimskrams i. Så nu blir det väll för oss att gå på bio snart då. Trevligt, trevligt! Mer bilder kommer i morgon. Nu ska jag bara läsa färdigt lite bloggar för att sedan krypa ner under täcket och somna TIDIGT för en gångs skull. Jag är helt överlycklig över att vara helt slutkörd.
Så här ser min önskelista ut i år. Inte så mycket men det räcker gott och väl. Kläderna behöver man inte räkna med egentligen då jag inte tål att andra köper kläder till mig. Då vill jag mycket hellre ha ett presentkort eller kontanter. Frågan är bara vad jag ska köpa för julklappar. Till mamma vet jag vad jag ska köpa, men till de andra? Vad ger man egentligen till en 13årig syster, en gammal men ändå ung pappa och en charmig morfar? Det tål att tänkas på.
Jag och Frida.
Your love is magical, that's how I feel
But I have not the words here to explain
Gone is the grace for expressions of passion
But there are worlds and worlds of ways to explain
To tell you how I feel
But I am speechless, speechless
That's how you make me feel
Though I'm with you I am far away and nothing is for real
When I'm with you I am lost for words, I don't know what to say
My head's spinning like a carousel, so silently I pray
Helpless and hopeless, that's how I feel inside
Nothing's real, but all is possible if God is on my side
When I'm with you I am in the light where I cannot be found
It's as though I am standing in the place called Hallowed Ground
Speechless, speechless, that's how you make me feel
Though I'm with you I am far away and nothing is for real
I'll go anywhere and do anything just to touch your face
There's no mountain high I cannot climb
I'm humbled in your grace
Speechless, speechless, that's how you make me feel
Though I'm with you I am lost for words and nothing is for real
Speechless, speechless, that's how you make me feel
Though I'm with you I am far away, and nothing is for real
Speechless, speechless, that's how you make me feel
Though I'm with you I am lost for words and nothing is for real
Speechless, Your love is magical, that's how I feel
But in your presence I am lost for words
Words like, "I love you."
Nu tog jag steget och raderade skiten på sidan, flyttade om det lite och gjorde det till det jag alltid har velat haft. Jag ligger i sängen, har värk i hela kroppen och orkar knappt röra mig, jag känner mig som ett enda stort blåmärke. Därför tycker jag du ska tycka synd om mig. Bodypumpen sög verkligen den sista energin ur mig. Jag har just nu gått och blivit sjukt kär i Tiger Lou igen. Kan inte sluta lyssna på Oh Horatio. Så därför ska ja lägga upp de här så ni också kan njuta av den underbart vackra låten.
Du är så jävla okänslig och äcklig.
Men egentligen, om man ska vara ärlig.
Är du mer underbar och otroligt vacker.
Trotts att jag till 100% inte fått veta det.
I morgon blir det trevligare än trevligast med 6 liter vin, cigg och underbar pepp-musik med mina fashion-kvinnor. Synd bara att det inte finns någon helg denna veckan, för det är bara plugg som gäller för min del. Jag borde sova. Men det går ändå.
I morgon ska jag försöka övertala min kära moder att hon ska sjukanmäla mig eftersom att jag har så himla mycket att göra och jag kan inte koncentrera mig ordentligt i skolan. Faktum är att jag har svårt att koncentrera mig överhuvudtaget. Ska jag läsa eller skriva en längre text så måste jag ha det helt tyst och helst inte ha någon annan runt mig. Vilket handikapp ändå. Lite, eller egentligen ganska mycket, jobbigt.
Det känns som att man inte är menad för allt som annars känns så självklart. Vissa är mer lyckligt lottade än andra. Ibland går det bara inte att blicka frammåt. Fasst visst jag behövde detta, en smäll på käfften. Sanningen är väll den att jag behöver endel till.
Jag ligger och kollar på mobilen. Den där lilla plast saken som så snabbt kan förändra så mycket. Och visst jag önskar inget annat än att det kommer låta till i den och ge mig ett ljus. Men jag vet att det inte kommer. Dessvärre tror jag det även fasst jag vet att det inte kommer det.
Jag vågar inte längre ta beslut, jag vågar inte längre ta kliv. Ja vet hur fel det kan bli. Hur mycket man kan ångra sig men utan att det ska betyda något. Men jag försöker banka in i mitt huvud att jag ska vara modig precis som Jennifer så vackert sjunger för mig.
Jag skulle ha fel om jag sa att jag gjorde fel som gav mig in på det spår jag gjorde för det var det inte. Det är otroligt hur några minuter i ens liv. Ja bara minnena av de minuterna kan betyda så mycket. Men sanningen är nog den att detta inte är något för mig. Jag blir faktiskt äcklad när jag hör ordet kärlek, jag förstår det inte riktigt. Något så vackert och härligt som är ömsesidigt. Ordet ömsesidigt förekommer inte så mycket för min del. Jag börjar förstå människor. Jag börjar förstå honom.
Men den känslan, eller rättare sagt minnet av känslan, känslan som var något så otroligt extra, den går inte att glömma. Och drömmen om att känna det igen går inte att kasta bort.
It's time for a brand new start
Never know, we might never part
Baby don't be afraid, don't be afraid
This is your day, this is your day
It's time to be Brave
Say I'm not afraid, not anymore
Så sjukt illa.
Tack.
// Daniel
Still I can't let you be,
Most nights I hardly sleep.
Don't take what you don't need from me.
A drop in the ocean,
A change in the weather,
I was praying that you and me might end up together.
It's like wishing for rain as I stand in the desert,
But I'm holding you closer than most,
'Cause you are my heaven.
Shit, jag vågar inte gå tillbaka.
Antingen så sjukt tomt.
Annars för mycket.
Synd att de inte visade den på "normal" tid istället för mitt på natten.
Men jag rekomenderar er verkligen att se den, alla bör se den minst en gång faktiskt.
Otroligt vackert!