Mormor, hon är den starkaste människa jag någonsin känt. Hon har kämpat stor del av livet med diabetesen. För ungefär 14 år sedan var hon tvungen att amputera båda benen från knäna och ner och blev då hon rullstolsbunden. Att både vara diabetiker och rullstolsbunden kan jag tänka mig vara väldigt jobbigt. Diabetesen har ledigt till många sjukhusbesök och många oroliga dagar. Men hon kämpade på för fulla muggar och varje gång klarade hon sig med bara några små skråmor.

Jag kan alltid minnas henne som en trevlig, social och väldigt glad kvinna som var mycket äventyrlig och som vågade testa på nya saker. Ett exempel på det var att, trotts att hon amputerat benen, började rida.
Hon är ett extremt bra bevis på att om man kämpar hela tiden och inte ger upp, trotts att det kanske verkar omöjligt, så kommer det att gå! Bara man inte ger upp!

Ingert Margareta Svanelind, du är min förebild på många sätt och ditt skratt kommer leva kvar i mig för alltid.