Pengar är makt. Man har aldrig tillräckligt av det, hur mycket man än får. Men ju mer man får ju mer saker kan man köpa. Och ju mer saker du får ju bekvämligare blir livet. Alltså är pengar livet.
Eller är det verkligen det? Nej det vet väll alla att det inte är. Kärlek är ju mycket bättre! Kärlek kan man inte få nog av, kärlek ger dig glädje och lycka.

Kärlek är svaghet. Man kan ju se kärlek som en svaghet, för om det är något du kan ge allt för att få, så tycker jag det räknas som en svaghet. Men om man inte har kärlek som en svaghet då är man ju iskall och O-känslosam! Eller är man det, är kärlek så bra så att det är värt att offra allt för det?
Så fort en dikt handlar om kärlek så är det alltid något positivt. Kan man inte se nackdelarna med det. Eller vill man bara inte erkänna att något så bra som kärlek har en dålig sida.
Kärlek blir dåligt om man får för mycket av det. Ingenting är i princip bra i för stor mängd. Tänk dig någon som är kär i dig så himla mycket som inte kan sluta prata med dig, eller släppa din hand när ni går på stan eller något sånt. Det tycker i alla fall jag skulle vara jobbigt!
Jag tycker att kärlek handlar till en stor del om tillit. Om du litar på din partner till 100 % så kan du ju t.ex. låta din partner gå på den där festen han/hon ville på utan att du ska behöva smyga dit och spionera för att inte han/hon ska strula med någon annan.
Så att visa att man är värdig ett förtroende är väldigt viktigt. Man kan inte bara säga till sin partner att om du verkligen älskar mig så ska du lita på mig. Utan man måste ha ett sorts bevis på att man är en person man kan lita på.

Se på allt det jag har skrivit! Kärlek är ju jätte ansträngande. Ska det va ansträngande för att bli lycklig?
Det verkar så i alla fall. Om alla bara anstränger sig mer så tror jag att många problem kan lösas. Man kan ju försöka anstränga sig att inte vara så elak mot de personer man verkligen hatar, man kan ju bara låta de personerna vara som de är i så fall.
Jag tror många anstränger sig på fel saker i livet i bland. Man kanske anstränger sig för att kanske trycka ner folk man inte tycker om när man i stället kan använda den tiden och energin för att hylla eller älska någon person som man tycker om. Det vore ju mycket bättre.

Ansträngning = tid & energi

Tänk dig själv om alla hade struntat i de sorts folk de hatar och de brister de har för att i stället ägna sig och dom de älskar så skulle ju alla få smaka på kärlekens tårta. Då kan alla göra sina val utan att man ska bli nedvärderad för sina åsikter.



Idag har jag inte gjort något speciellt direkt, men det har vart en lagom bra dag. Helt okej faktiskt!

Tysk- och Engelskprov

Engelskprovet gick helt okej hoppas jag. Det var jätte lätt tyckte jag, jag kunde i alla fall allting! Men det stora problemet är att jag inte kan stava för fem öre! Det gäller inte bara engelska utan alla språk. Om det skulle ha varit det provet fast muntligt så känns det som om jag skulle ha klarat MVG. Men nu får jag väll hoppas på att jag klarar G och förhoppningsvis VG. Men det är inte så troligt. Vi får se helt enkelt!

Idag hade vi även idrott! Först gick vi igenom ett pappershäfte som handlade om typ träning osv. Sedan va det en hinderbana uppbyggd i gympasalen som vi skulle springa runt i.

Hinderbanan bestod av: Tre plintar i olika höjd som bildade en trappa upp till läktaren. Sedan sprang man längst upp på läktaren och sedan ner igen för att hoppa ner i en tjock madrass. Vid änden av tjockmadrassen var det en liten trampett men en blint framför som man skulle hoppa över. Sedan va det små häckar man skulle hoppa över. Därefter skulle man igenom två hinder som var likadana. De bestod av bommar som var nedsänkta en bit och med en meters mellanrum ungefär. De skulle man klättra igenom. Sedan var det två bommar på rad som man skulle hoppa över. Efter det var det rockringar utlagda så att man skulle använda snabbt fotarbete, med en fot i varje ring. Sen skulle man springa hukandes igenom en "bock" som var höjd så den bildade en tunnel och till sist över en annan bock som det stod en liten trampett framför.

Vi blev indelade i grupper om fyra (jag hamnade med Marie, Katrine och Bea) sedan blev vi utplacerade på olika ställen på hinderbanan, vi hamnade där min förklaring av hinderbanan börjar. Sedan var det en grupp (vi började) som slog tärningen för att se hur många varv som alla - utom de som slog - skulle springa.