This is not my happy face
Klockan är 06:34, mamma och pappa är uppe och går på toa. Jag sitter i köket. Min rygg värker, mina lår värker, mina fötter är bort domnade och mitt huvud bultar. Ja hela kroppen vrider sig.
Måste försöka samla tankara, tankarna som går åt alla håll. Varför börjar man ens på något nytt när man ändå innerst inne vet att det inte går, det kommer ändå sluta som förut. Man vet från sin självinstinkt att det inte funkar mer, man vet vad man känner. Man vet att man inte vet.... Så mycket vet man. Sen i mellanåt så tror man att man vet att man vet att man vet vad man känner. Men det är bara tankar som kommer fram för att man måste sluta tänka så och vara positiv.
Så detta var alltså slutet på allt? Jag såg det ju som början... Jag hoppas i alla fall, mot alla ods, att du kanske finns kvar där om jag finner mig själv hos dig...
Meeh, stackareeee. <3 Kom hit...
fyfan, alla hjärtans dag, uscha, firades emd min bästa vän, vinet.. <3
Jaja, neeeej.! HAhahha, jävla beiga chinos. .:_:.
sv: Hehe om du vill läsa så :D
Va med och fråga något i frågestunden!
:/ MEN DÅ:/
och i ditt tidigare inlägg. Jag tycker precis som du. Ett jävla jippo är vad det är. Jag behöver ingen speciell dag för att tala om för någon att jag "älskar" den. Nej fy fn
Men du. Hur långa armar har du?
Jag menar, när jag ska ta ett sådant kort får jag bara med LITE av mig:S
this is not a happe face either---> :(
hej! har du lust att hjälpa mig i mina universitetsstudier genom att besvara en enkät som tar mellan 2 - 5 minuter? :)
HAHA nej va? Alltså, det spelar ingen roll om det är systemkameran eller digitala :P haha