Jag hade ett litet samtal med Albin nyss på msn. Det handlande mest om bloggar osv. Så då kom vi in på att jag försöker hålla ett litet speciellt "tema" på bloggen. Albin Frågade vad det var och när jag skulle svara stod det helt still i mitt huvud.

Vad har jag egentligen för tema, var den första frågan som kom upp i mitt huvud. Jag tänkte först att det inte fanns något riktigt ord för det. Den handlar ju ändå om mig och består typ till största del av bilder. Men det tog inte lång tid innan mina tankar hade hittat ett litet och egentligen obetydligt ord, "perfektion".

Något som är perfekt... Vad är det egentligen? Finns det någonting som är bestämt att just det är perfekt? Nej det finns det inte, brukar det snabba svaret vara. Det finns visst något som är perfekt. Eller ja, rättare sagt en mall för något som ska vara rätt. Ordet lagom. Ordet lagom är perfekt, i alla fall i det perfekta samhället.

Själv tycker jag att "perfekt" är lite mer en känsla än en beskrivning. Perfekt är klimax, ett slags nirvana. Då man känner att man inte behöver eller vill ha varken mer eller mindre. Och precis som med alla känslor har perfektionismen sin egen färg. För någon är den lila och för någon annan svagt gul med inslag av ett rött stänk.

Det är i alla fall det temat jag försöker ha på bloggen. Perfektionism. Vad tycker jag själv är perfekt. När är ett foto perfekt för mig. Vad är mitt nirvana. Vilken färg är det jag ska blanda till? Många av inläggen är delvis mest till för att jag ska finna min färg i just det inlägget. Bara se och tänka, sådär är det nu. Så får det vara och det är bra. Liksom att acceptera sig själv men att ändå utvecklas.