Ibland känns det som att jag inte kommer någonstans i livet.
Som att jag står och trampar på samma fläck.
Det är också det som jag är rädd för att göra.
För att göra det omedvetet.
Ibland är det svårt att se klart.
Att veta att det är nu som jag ser klart.
Det kan ju lika gärna ha varit förut som jag såg klart.

Ibland känns det som ett bultande hål
av hopplöshet och stress innuti mig.

"Varför gör jag inte det när jag ska göra det?"
"Varför orkar jag inte det när alla andra gör det?"
"Varför jämför jag mig med alla andra?"
"Varför känner jag såhär?"

Allt har en mening sägs det...