Nu tycker jag det är dags att ni skriver snälla kommentarer om hur synd det är om mig. Jag sitter här och är sjuk, i min soffa, och skriker efter sympati. Även fast det är väldigt synd om mig, är det ändå skönt på ett sätt, för jag tänker verkligen inte gå till skolan i detta skicket. Mitt huvud värker, lika så resten av kroppen, näsan är svullen och snorig och ögonen orkar snart inte mer. Vi har ändå bara friluftsdag i skolan, så det är inget viktigt jag missar, jag skulle bara ut och plocka svamp egentligen. Men icke sa nicke, jag tänker inte ge mig ut i den blöta och kalla skogen nu och bli ännu sjukare. Jag har varken stövlar, halsduk eller vantar att värma mig med, annars hade det nog gått.
Halsduk är något jag måste inskaffa mig så fort som möjlig i alla fall. Det är både snyggt och hur gosigt som hellst. Det blir antagligen till helgen, då jag ska till göteborg. Jag hoppas verkligen att jag blir friskare tills dess. Eller ja, jag måste bli det, för jag vägrar stanna hemma. Där har vi en extra annledning varför jag borde stanna hemma från skolan idag.