Denna dagen står för uppfräschning tror jag. För det blir väldigt mycket städning och förnyning. Dels som ni kanske ser här på bloggen. Sedan ska jag nu gå och diska och plocka lite med lite saker.

Min lilla älskling har fått virus i sin dator, är det någon som vet hur man får bor det?

Det kommer upp en svart ruta med massa vita streck på, så fort han startar upp internetanslutningen. Det står att programet heter lsb och vi har försökt att ta bort det med det kommer tillbaka hela tiden. Vi har även sökt igenom hela datorn med Panda-08 men ingenting verkar funka. VAD SKA MAN GÖRA!?

Alltså det mest irriterande som finns, inom bloggandet, är när folk kommenterar konstigt! Det finns några störande saker jag sjlv har råkat ut för. Detta är bland annat att folk komenterat anonymt, elakt eller spamat.

Anonyma kommentarer är så himla störande. Varför skriver man det? Vågar man inte stå för vad man tycker eller vad är det för fel?

Elaka och/eller påhoppande komentarer är det mest omogna som finns. om det är nått som man verkligen stör sig på eller inte tycker om så är det väll bara att klicka ner fönstret. Ni vet det där lilla krysset i högerhörnet (på mac vänsterhörnet).

Spam är också himlans irriterande. T.ex jag fick en komentar för någon dag sedan som var såhär "Hej, tänkte bara titta förbi och lämna ett litet spår i din blogg. Kolla gärna in min med (;". Alltså ni spamare, sluta skriv, jag går ändå inte in på era bloggar. Skriv istället något intressant eller vettigt, då kollar jag vem personen är.

Nu sitter jag här och är helt ensam, stackars mig. Har inget att göra heller nu när Florijan har åkt hem. Men ska nog ta tag i disken snart. Jag storstädade ju hela köket igår och man vill ju inte att det ska bildas travar med disk på en gång.

Sedan tror jag att jag ska ta en liten promenad för mig själv ut i skogen och se vad som finns där, kanske ska man ta med sig kameran?

Jag har även ivesterat i en brödrost idag, 150kr på coop! Ett riktigt kap för mig som student, hehe. Inte för att jag är så fattig, jag har cirka 3000 kr på banken och vet inte vad jag ska lägga dem på mer än en höst/vinter/vår jacka (köpte ingen i helgen eftersom att det dök upp lite hinder).

Nu sitter jag hemma hos Ilona i en enorm röra. Enligt Ilona är det ett "välkommen till ett tjejrum". Varför ska det vara en sådan könsindelning, killrum kan väll också vara röriga! Visst tjejer (nu utgår jag ifrån Ilonas rum) har massa kläder och kan oftast inte heller välja kläder så bra så de slänger bara klderna de har provat på hög över allt, sedan så har de ju typ 30 parfymer, 20 nagellack och femtielva halsband. Men ändå, det finns väll killar som har det lite så också.

Under helgen, eller rättare sagt från onsdag, så har jäg även börjat lyssna på HÅKAN HELLSTRÖM lite smått. Han är ju lätt den skönaste svenska artisten som finns, så här kommer en bra fest låt! Han kan höja en fest som är dötrisst till att vara asskön!

Nu har jag, efter en liten resa med Ilona från Sunne till Säffle, kommit hem. Eller vad är nu "hem"? Kanske ska man säga hemma hos mamma och pappa. För jag känner ändå att mitt hemma är på brårud, men ändå så är det ju lite hemma här hos mamma, pappa och syrran.

Jag sitter och lyssnar lite på musik och känner doften av mammas goda mat, kan det bli bättre? Jo visst kan det alltid bli bättre, jag vill ha ett piano här!
NU!
PÅ EN GÅNG!
För jag är så himla sugen på att spela. Men det blir nog bra med det, jag får väll gå upp till herrgården och spela lite på den ostämda flygeln.

Idag på första sidan av aftonbladet så stod det med stora bokstäver "Tjejkompisar i dödskrasch". Alltså vilket hemskt sätt att dö på egentligen, för bilen kraschade ju rakt in i ett träd så att motorn blev in mosad på det stället som passagerarsätet skulle ha varit. Så tänk dig själv att sitta där och känna hur föraren tappar kontrollen över bilen så att ni är på väg rakt av vägen och in i ett träd. Att dö livrädd är nog inte så jätte trevligt.

Men vem är det egentligen värst för sedan efter olyckan, familjen och de anhöriga eller föraren som överlevde kraschen. För att veta att det är man själv som har förorsakat sin egen kompis död är nog inte så värst kul. Och om det nu är så att hon som körde hade alkohol i kroppen så kommer det ju bli extremt mycket värre för henne. Särskilt eftersom att det då blir mycket mer hennes fel. Och sen måste hon ju leva med det hela livet, det är ju ingen som går över efter ett tag precis.

Sen är det ju de anhöriga och familjen. Det är ju alltid jobbigt när någon i familjen dör och så. Men i de flesta fallen när någon i familjen där så är de ju oftast gamla och utnötta, så det tillhör ju livets gång. Alla har någon gång fötts och kommer så småningom at dö. Men vid sådana här olyckor är det ju bara så onödigt, kvinnan som bara var 21 år hade ju en enorm resa kvar i livet.
Det kan ju inte heller vara värst uppiggande för de anhöriga när det står i på förstasidan på varenda tidning i varje affär och på varenda löpsedel i hela Sverige. Liksom jag skulle aldrig ens orkat åka till en affär den dagen.

Jag kan faktiskt inte ens våga mig på att gissa för vem det är värst. Men jag tror ändå det är väldigt lika. Sorg är ju ändå sorg. Jag tycker man inte ska hålla på att trixa hit och dit med om det är lite eller mycket sorg. Utan känner man sorg så gör man, oavsett i vilken mängd det är!

Alltså jag vaknade för ungefär en och en halv timme sen. Jag slog på datorn och loggade in på msn och vad är det första man ser. Jo det är någon som addat mig. Så jag tänker visst kul, men vem är människan. Så jag frågar om ålder och hur människan har fått min msn. Då visar det sig att 28åringen har vart inne på min blogg, tyckt jag var snygg, sett min msn-adress och addat mig.
Hmm, mycket roligt. Eller inte!!! Visst, jag kanske får skylla mig själv eftersom att jag har lagt ut min msn-adress så att vem som helst kan adda mig. Men seriöst, ni som är 26-100. Tror ni att jag vill ha folk som är 10-94 år äldre än mig själv. Lixom jag har föräldrar, så behöver inga fler. Om ni inte fattar det själva så hoppas jag att ni förstår det nu och jag tror även att det gäller fler personer än mig. Håll er till någon i er egen ålder!

Vet inte vad det beror på riktigt men är väll säkert mitt ständiga utseendefixeringstjat.
Tror inte det var så jätte positivt att få tillbaka datorn, allt blir bara värre då känns det som. Jusst nu ligger mitt psyke i botten, men om en timme kan det vara i topp. Det är himmla påfrestande att det är så, men det är ändå inte så allvarligt att man kan kalla det manodepressiv precis.

Känns som att bloggen går nedåt. Har inte tid med den längre, har egentligen inte tid med någonting. Måste egentligen göra lite skolarbete hemma men det orkar jag aldrig. Så nu så känns det som att jag inte kommer att ha tid till någonting. Jag är jätte stressad inombords men orkar inte göra någonting åt det. Alla krafter och all ork har försvunnit. Vill bara lägga mig ner och sova i ungefär fem miljoner år.

Just nu är det enda jag vill är att ta det lugnt, och att hitta någon att ta det lugnt med. Mitt huvud är fullproppade med massa konstiga tankar. Ni skulle bra gärna vilja veta vad det är för tankar va? Men det får ni inte, det är negativa saker. Jag vill inte släppa ut min negativa energi, bättre att trycka ihop den till en extremt liten kula och sen kasta den.

Jag hatar tid och ibland så vill jag leva så enkelt som möjligt. Eller ja som typ grottmänniskorna gjorde fast med våran moderna teknologi. Varför kan inte alla människor vara perfekta, varför skapade inte "gud" oss att inte kunna känna hat, utan bara kärlek. Men hur skulle det bli om ingen kunde hata, ingen som har någon tanke? Känns för mig mest som att det kommer bli positiva saker.

Jag tror hela livet går ut på tid och det är det mest värdefulla vi har. Den som inte har tid den tror jag heller inte är speciellt lycklig. Så det gäller att ta vara på varje dag som att den vore den sista, för man vet aldrig vad som kommer hända nästa dag.

I vilket fall som helst så kommer jag inte till skolan imorgon, har jätteont i huvudet just nu och känns som hela huvudet ska explodera. Så det är därför jag inte kommer till skolan men även därför jag ska gå och lägga mig. Så ta han om er och kom ihåg att ta reda på varje dag som att den vore den sista.

Jag tror snart jag går i ide eller nått fram tills lovet. Fasst det förstås det är ju inte så jätte många veckor kvar. Det är ju nästa veckan och då är det valborg och föroppningsvis UKM (det är ju på en torsdag så där går det bort 2 dagar). Veckan efter det (den 9e) ska Maria med mig hem och sen är det vår martén. Om tre veckor (rättare sagt den 17e) åker mamma, jag, pappa och Elin till tyskland i en vecka. Sedan veckan efter det så händer det inte så jätte mycket, bara att typ två stycken i tyskklassen är i tyskland. Sen är vi redan i Juni, och vi går ur den 10e. Så det är, när man tänker efter, inte långt kvar alls! Fasst det känns som att det är kort tid för att man alltid är upptagen med någonting.

Men vid närmare eftertanke kanske jag inte skulle klara att sova ända tills dess. För att sova själv är verkligen det tråkigaste som finns! Kommer du ihåg den känslan när någon ligger tätt tätt intill dig, så tätt att du kan höra när blodet porlar igenom blodådrorna på den andra personen. Då har man uppnåt klimax för myshet. Men nu kan jag ändå inte göra nått åt det, får ta en kudde istället och försöka gilla läget, haha. På tal om sömn så har jag fått ett riktigt bra tips av Ilona, som man kan använda om man inte kan sova. Tipset är att man lägger sig ner, blundar och öppnar inte ögonen för än när man vaknar. För mig funkade det i alla fall, haha.

Det är i alla fall gött att vara ledig imorn, ska på begravning så kan inte gå till skolan. Men det förståss, begravning är nog inte mycket bättre. Hoppas bara att vi får fint väder, mormor förkänar verkligen den finaste begravning som går att göra. Men nu tror jag att jag snart dör av trötthet och vi vill inte ha mer dödsfall.

Vad säger ni om jag säger livet? För min del så blir jag mestadels bara förvirrad. Lixom vad är verkligen meningen med livet?

Jag tror starkt på den teorin som Linnea hade när jag frågade henne vad hon trodde. Det var den att man ska leva livet så bra som möjligt. Alltså, må bra själv utan att få andra att må dåligt samtidigt som man har kul.

Det var något sånt jag uppfattade det när hon förklarade i alla fall. Plus att man även ska vara produktiv och få barn osv. Nu menar jag definitivt inte att sånna som inte kan få barn av olika anledningar inte är värda att leva. För det är alla människor! Det finns ju allternativ som fungerar välldigt bra i stora fall, typ som adoption m.m.

Men om meningen med livet är att man ska ha kul osv. så tror jag inte att mitt liv är som det är meningen att det ska vara. För mitt liv är det mest tråkiga och meningslösa liv man kan leva och jag ska berätta varför.

Vi börjar så här, tänk dig följande:
Du bor ute på landet men har inte intresse för något som har med landet eller traktorer osv. att göra. Det är 3 mil in till stan och det går typ 3 bussar per dag tror jag (om man har tur).

Men sen så råkar den staden vara den mest omysiga, passiva och tråkigaste staden i sverige. Plus att det heller inte finns några roliga affärer. Sedan är det ungefär 3-4 mil till närmaste kompis och aldrig är det några föräldrar som vill skjutsa en någonstans.

Till och med skolan är helt rutten, det enda du gör är gå att vänta på att få sluta och på att få komma hem. Men sen när du kommer hem så går allt så fort och du får inget skolarbete gjort och då blir du bara stressad och störd på skolan.

Sen så finns det ingen kärlek i luften heller. Du går och blir kär i en person som du träffar på internet och som kommer hem till dig. Du känner att personen är jätte mysig och blir helt tokig i den. Men tyvärr så är den personen kär i en annan person än dig själv. Och då känner du dig värdelös för att inte personen vill ha dig. Allt blir ju inte bättre för att den personen hela tiden visar att den inte vill ha någonting med dig att göra, igenom att "glömma" att ringa när den har sagt att den har sagt att den ska ringa.

Den personen verkar även helt off på dig och du vet att det inte kommer bli någon kärlek mellan er så du bestämmer dig för att dissa den lika myket som den dissat dig. Men när du väl gör det så ångrar du dig nästan för att du gillar den personen så himmla mycket. Men du känner inte att du vill be om förlåtelse eftersom att den perosonen inte verkar förstå hur mcket du gillar den. Eller rättare sagt inte bry sig om, om du blir sårad, eftersom att den personen ju ändå har en annan person att gå till, som är kär i den. Och när den personen skiter i om du stannar kvar eller sticker, så känner du att är lika mycket värd för den personen som en död skalbagge är. Men hur mycket du än försöker så kommer du inte över den personen.

Sedan blir inget lättare för att hela skolan går runt och kallar dig "jävla bög" trotts att du inte är det. Visst, du tycker inte att det är så jobbigt och skiter fullständigt i det. Men du känner att det omedvetet äter upp dig inifrån.

Hemma är det inget himmelrike heller precis. Dina föräldrar hatar dig för det mesta, men det på grund av att du blir så lätt arg på saker som inte man normalt inte blir så arg på. Men du vill ju såklart inte bli så arg, det är bara det att du saknar den där känslan att vara älskad. Det tror du i alla fall är problemet.

Och varenda jävla dag är den andra lik!

Nu är jag trött på att behöva välja hela tiden. Val gör mig bara förvirrad och val ska göras HELA TIDEN. Det är fruktansvärt irriterande. Varför kan inte någonting bara flyta på i alla fall för en liten stund, så man slipper täkna på de förbannade valen.
Visst det är väll bra med val och att kunna välja, men det finns även val som man hällst vill slippa. Så som till exempel i kärleken. Jag orkar itne hålla på och vlja hela tiden:


Det dåliga är att ett val har så stor betydelse. Om man gör ett val så kommer det att påverka hela livet, om inte så i alla fall en liten tid framöver. Varför kan man inte få en andra chans? För när man gör valet så vet man ju inte hur det kommer bli exakt.

Pengar är makt. Man har aldrig tillräckligt av det, hur mycket man än får. Men ju mer man får ju mer saker kan man köpa. Och ju mer saker du får ju bekvämligare blir livet. Alltså är pengar livet.
Eller är det verkligen det? Nej det vet väll alla att det inte är. Kärlek är ju mycket bättre! Kärlek kan man inte få nog av, kärlek ger dig glädje och lycka.

Kärlek är svaghet. Man kan ju se kärlek som en svaghet, för om det är något du kan ge allt för att få, så tycker jag det räknas som en svaghet. Men om man inte har kärlek som en svaghet då är man ju iskall och O-känslosam! Eller är man det, är kärlek så bra så att det är värt att offra allt för det?
Så fort en dikt handlar om kärlek så är det alltid något positivt. Kan man inte se nackdelarna med det. Eller vill man bara inte erkänna att något så bra som kärlek har en dålig sida.
Kärlek blir dåligt om man får för mycket av det. Ingenting är i princip bra i för stor mängd. Tänk dig någon som är kär i dig så himla mycket som inte kan sluta prata med dig, eller släppa din hand när ni går på stan eller något sånt. Det tycker i alla fall jag skulle vara jobbigt!
Jag tycker att kärlek handlar till en stor del om tillit. Om du litar på din partner till 100 % så kan du ju t.ex. låta din partner gå på den där festen han/hon ville på utan att du ska behöva smyga dit och spionera för att inte han/hon ska strula med någon annan.
Så att visa att man är värdig ett förtroende är väldigt viktigt. Man kan inte bara säga till sin partner att om du verkligen älskar mig så ska du lita på mig. Utan man måste ha ett sorts bevis på att man är en person man kan lita på.

Se på allt det jag har skrivit! Kärlek är ju jätte ansträngande. Ska det va ansträngande för att bli lycklig?
Det verkar så i alla fall. Om alla bara anstränger sig mer så tror jag att många problem kan lösas. Man kan ju försöka anstränga sig att inte vara så elak mot de personer man verkligen hatar, man kan ju bara låta de personerna vara som de är i så fall.
Jag tror många anstränger sig på fel saker i livet i bland. Man kanske anstränger sig för att kanske trycka ner folk man inte tycker om när man i stället kan använda den tiden och energin för att hylla eller älska någon person som man tycker om. Det vore ju mycket bättre.

Ansträngning = tid & energi

Tänk dig själv om alla hade struntat i de sorts folk de hatar och de brister de har för att i stället ägna sig och dom de älskar så skulle ju alla få smaka på kärlekens tårta. Då kan alla göra sina val utan att man ska bli nedvärderad för sina åsikter.



Idag har jag inte gjort något speciellt direkt, men det har vart en lagom bra dag. Helt okej faktiskt!

Tysk- och Engelskprov

Engelskprovet gick helt okej hoppas jag. Det var jätte lätt tyckte jag, jag kunde i alla fall allting! Men det stora problemet är att jag inte kan stava för fem öre! Det gäller inte bara engelska utan alla språk. Om det skulle ha varit det provet fast muntligt så känns det som om jag skulle ha klarat MVG. Men nu får jag väll hoppas på att jag klarar G och förhoppningsvis VG. Men det är inte så troligt. Vi får se helt enkelt!

Idag hade vi även idrott! Först gick vi igenom ett pappershäfte som handlade om typ träning osv. Sedan va det en hinderbana uppbyggd i gympasalen som vi skulle springa runt i.

Hinderbanan bestod av: Tre plintar i olika höjd som bildade en trappa upp till läktaren. Sedan sprang man längst upp på läktaren och sedan ner igen för att hoppa ner i en tjock madrass. Vid änden av tjockmadrassen var det en liten trampett men en blint framför som man skulle hoppa över. Sedan va det små häckar man skulle hoppa över. Därefter skulle man igenom två hinder som var likadana. De bestod av bommar som var nedsänkta en bit och med en meters mellanrum ungefär. De skulle man klättra igenom. Sedan var det två bommar på rad som man skulle hoppa över. Efter det var det rockringar utlagda så att man skulle använda snabbt fotarbete, med en fot i varje ring. Sen skulle man springa hukandes igenom en "bock" som var höjd så den bildade en tunnel och till sist över en annan bock som det stod en liten trampett framför.

Vi blev indelade i grupper om fyra (jag hamnade med Marie, Katrine och Bea) sedan blev vi utplacerade på olika ställen på hinderbanan, vi hamnade där min förklaring av hinderbanan börjar. Sedan var det en grupp (vi började) som slog tärningen för att se hur många varv som alla - utom de som slog - skulle springa.

Idag var det en helt okej dag, det var ganska kul och så gick den extremt fort!

Solen sken men trotts det så var det svin kallt. Jag längtar verkligen till sommaren. Bad, sol och värme! Att bara kunna sitta ute på gräsmattan och äta en glass eller varför inte grilla lite och ha mysigt på altan när solen sänker sig.
Det enda som är dåligt med sommaren är att jag bor så långt bort från mina kompisar, ca 3 mil till den närmaste. Det är verkligen inte kul, man får ju vara själv hela sommaren i princip. Men jag tror jag ändå ska försöka på något sätt att tillbringa sommaren mer med kompisar än vanligt. För annars blir sommaren så tråkig plus att allt är mycket roligare att göra på sommaren.
Men även om jag inte kommer va så mycket med kompisar så ska jag i alla fall va med min älskling hela sommaren!

Tänk dig en dag, du och dina kompisar träffas i stan runt tiotiden. Ni bara går runt där i kortbyxor och t-shirt någon kanske till och med är barfota och känner den uppvärmda asfalten under fötterna. Kanske köper ni en glass var och går iväg till en liten gräsplätt som ligger i skuggan av en stor och grön ek. Eftersom att det inte går att sitta i solen för där är det alldeles för varmt. Ni sitter där och pratar om allt och känner gräset killa under fötterna och den kalla glassen kyla ner munnar. Det är ingen som direkt orkar göra nått speciellt, utan alla bara ligger där och gör ingenting, bara pratar. Ja ni pratar om allting, det är ingen som egentligen vet vart de får alla samtalsämnena ifrån, dom bara "ploppar" upp i huvudena på er.
Sedan runt fyra tiden så tar ni bussen till ditt sommarställe som ligger ute på landet. Ni beslutar er för att ta ett dopp i sjön som ligger tjugo meter ifrån stugan. Eftersom att vattnet är tjugofem grader varmt så är det ingen som fegar när de ska i utan alla bara kastar sig i vattnet. Efter ett tag när ni badat tills ni är som russin allihopa så går ni upp och lägger er på bryggan för att torka. Någon springer upp till huset och hämtar en flaska champagne och några glas. Ni utbringar en skål för sommaren och den lyckliga dagen sedan tar ni era kläder och traskar upp till huset. Där plockar ni fram några färdig marinerade fläskfiléer och slänger på grillen. Till det så gör ni en potatissallad som blir väldigt lyckad. Sedan sitter ni på altanen och njuter av maten och den fina sol som sakta sjunker ner över trädtopparna på andra sidan sjön. Och det är ingen som har den minsta tanke på skola, arbete eller när ni ska gå upp dagen där på.